Liten blåklocka (Campanula rotundifolia) är en växt med blå blommor
Blåklockor är vanliga över hela Norden och växer rikligt i framför allt brokigt blomstersmyckade "ängsbackar", "torr gräsmark" och "örtbackar". På dessa platser framlockar högsommarens sol ett rikligt blomsterliv där olika typer av blåklockor ofta förekommer.
Artepitetet rotundifolia i växtens vetenskapliga namn betyder "rundbladig" och syftar på de njurlika eller rundat hjärtlika bladen i de rosetter som bildas under växtens första år (på förstärkningsskotten). De bygger genom sitt näringsarbete upp växtens underjordiska, mångåriga grensystem, varifrån de blommande och fruktsättande skotten ska utvecklas. På detta skott finns däremot endast små och smala blad, eftersom deras huvuduppgift inte är näringsarbetet.
Blåklockan är, tillsammans med ängsklocka, Dalarnas landskapsblomma. Debatten vilken av dem som är den "riktiga" har gått fram och tillbaka, men på 1990-talet nåddes en kompromiss om att båda kunde vara landskapsblomma. Blåklockan var dock den som först blev utsedd och dessutom den enda av dessa två som var spridd i hela landskapet i början av 1900-talet.